”Vann ni?” Det är frågan de flesta barn får först av allt efter matchen, ofta redan på väg till bilen, ofta av sina egna föräldrar. Den låter oskyldig. Men den talar om för barnet vad som räknas: resultatet, inte det som barnet gjorde bättre i dag. Över en hel säsong lägger sig de små signalerna till en hållning. Och den hållningen avgör mer om en ung spelares utveckling än någon övning på planen.
Idrottspsykologer kallar den här grundstämningen för motivationsklimat. Det är det osynliga svaret på frågan: vad mäter det här laget framgång i? Den här artikeln visar varför ett uppgiftsorienterat klimat i längden formar bättre fotbollsspelare än ren resultatpress. Den visar också från vilken ålder barn över huvud taget jämför sig, och vilka sex reglage du som tränare styr klimatet med. Skriven för tränare i åldrarna 8 till 15 år, i just den fas där trycket utifrån ökar.
En svensk sak är värd att säga direkt: t.o.m. 12 år är frågan ”vinna eller utveckla?” delvis redan besvarad åt dig. Tävlingsbestämmelserna tillåter varken tabeller eller öppet redovisade resultat i den åldern. Den intressanta frågan är därför vad som händer från 13 år.
Den felaktiga första frågan efter matchen
Föreställ dig två omklädningsrum efter samma 2–3. I det första säger tränaren: ”Förlust, och återigen sov ni bakåt. Nästa vecka blir det spring.” I det andra: ”Tre insläppta mål, visst. Men jag såg att ni för första gången spelade ut rent bakifrån. Det är precis där vi fortsätter.” Båda har förlorat. Men barnen går hem med helt olika känsla, och efter några veckor kommer de till träningen med helt olika inställning.
Måttstocken du som tränare sätter smittar av sig. Barnen tar över den, och föräldrarna förstärker den vid sidlinjen. Just därför uppstår resultatpressen ofta inte på planen utan bredvid den. När halva föräldragruppen bara tittar på ställningen blir varje misstag en katastrof, och barnet känner det. Sverige har en roll för precis det: matchvärden, som varje förening ska ha på plats vid sina barn- och ungdomsmatcher och som ansvarar för tonen runt planen. Hur du själv dämpar trycket utifrån och hanterar krävande föräldrar tar artikeln om svåra föräldrar i ungdomsfotbollen upp. Men första steget ligger hos dig: vilken fråga ställer du först?
Två par glasögon: bli bättre eller vinna
Bakom motivationsklimatet ligger en enkel skillnad i hur en människa över huvud taget definierar att hon var ”bra”. Man kan knyta det till sin egen förbättring (uppgiftsorientering) eller till jämförelsen med andra (resultat- eller jagorientering). De flesta barn bär båda paren glasögon, men vilket som väger tyngst hänger starkt ihop med vilket klimat tränaren skapar.
Skillnaden låter akademisk men märks helt konkret på varje träning:
| Uppgiftsorienterat (utveckling) | Resultatorienterat (jämförelse) | |
|---|---|---|
| Framgång betyder | bli bättre än förra veckan | vinna, vara bättre än andra |
| Ett misstag är | ett steg i lärandet | ett bevis på för lite kunnande |
| Beröm får | ansträngning och lösning | målet och segern |
| En svår uppgift | lockar, ”den testar jag” | avskräcker, ”där gör jag bort mig” |
| Efter en förlust | ”vad tar vi med oss?” | ”vems fel var det?” |
| På sikt | stannar kvar, provar mer | rädsla för misstag, slutar oftare |
Inget av paren glasögon finns där av naturen. Barn lär sig under månader vilket som gäller i deras lag, och de lär sig det av vad tränaren berömmer, bestraffar och ignorerar, och av hur han delar in grupperna. Det är den goda nyheten: om klimatet skapas kan du också skapa det medvetet.
Varför klimatet avgör, inte resultatet
Varför är det här mer än en trevlig hållningsfråga? För att måttstocken påverkar hur barn spelar i den avgörande sekunden. Den som är rädd för att göra fel väljer den säkra returpassningen i stället för den modiga dribblingen. Över åren blir det säkra valet en spelartyp som aldrig riskerar något. Och rädslan för misstag uppstår inte i barnet självt, den byggs av omgivningen. Tränare som framför allt hamrar på resultat och jämförelser och bestraffar misstag skapar precis den rädsla som driver barn till undvikande. Barn som däremot får mäta framgång i sin egen förbättring stannar kvar av egen kraft, eftersom själva förbättringen redan är belöningen.
Ett känt exempel på ett klimat som bygger på mod i stället för rädsla är Jürgen Klopp. Genom hela sin karriär räknades han mindre som taktikpusslare än som en tränare som bygger relationer och ger spelarna känslan av att de får göra fel, så länge de spelar med full insats. När han presenterades i Liverpool ville han göra troende av tvivlare. Det är precis ett uppgifts- och mentalitetsklimat: det handlar om utveckling och hållning, inte om det enskilda resultatet.
Motstycket behöver inget namn, för alla känner igen det: den rena resultattränaren som bara tittar på tabellen. Efter varje förlust letar han syndabock, och den svagaste spelaren får sitta ute så fort det blir jämnt. I vuxenfotbollen kan det ge poäng på kort sikt. I barn- och ungdomsfotbollen producerar det rädda spelare och avhopp. Skillnaden är inte om en tränare vill vinna, det vill båda två, utan vad han mäter framgång i till vardags.
När barn börjar jämföra sig
Motivationsklimatet verkar i alla åldrar, men inte likadant. Yngre barn har helt enkelt inte nått det utvecklingssteg där man varaktigt jämför sig med andra. En sjuåring som håller bollen i luften tio gånger är stolt över att det förra gången bara blev fem, inte över att någon annan bara klarar åtta. I den åldern hänger framgång nästan automatiskt ihop med den egna förbättringen.
Mellan ungefär 10 och 12 år ändras det. Barnen utvecklar en stabil förståelse för att förmåga är relativ, att man alltså kan vara ”bättre än” eller ”sämre än”. Från och med då jämför de sig av sig själva, och jämförelsen kan börja lägga sig över den egna motivationen.
Här skiljer sig svenska förutsättningar från de flesta andra länders. T.o.m. 12 år redovisas varken tabeller eller resultat öppet, och en slutsegrare får inte koras. Det står i SvFF:s tävlingsbestämmelser, gäller centralt och kopieras ordagrant av distriktsförbunden, så det är ingenting du som enskild tränare behöver argumentera för. Två saker är värda att hålla isär: att ingen tabell förs betyder inte att det inte spelas serie. Serier, cuper och sammandrag finns i barnfotbollen, bara utan tabell.
Den intressanta frågan är därför inte om du ska hålla resultatpressen borta t.o.m. 12 år, för den frågan är i praktiken redan besvarad åt dig. Den intressanta frågan är vad som händer från 13 år. Då förs tabellen, resultaten redovisas öppet, uttagningar och övergångar börjar diskuteras. Och det sker precis i det fönster där barnen nyss har lärt sig att jämföra sig. Regeln har köpt dig några år, men den bär dig inte igenom övergången. Det gör bara ett medvetet uppgiftsklimat.
Praktiskt betyder det, ålder för ålder:
- 8-9 år (5 mot 5): definiera framgång nästan uteslutande i den egna förbättringen. Resultatet spelar nästan ingen roll, varje barn ska gå hem med känslan av att ha lärt sig något i dag.
- 10-12 år (7 mot 7): jämförelsen kommer inifrån barnen, även om ingen tabell finns. Ta den på allvar utan att göra den till måttstock. Prata om vad var och en har flyttat fram sedan sist.
- 13-14 år (9 mot 9): tabellen kommer och tävlingen blir verklig, och det får den vara. Ändå förblir den individuella utvecklingen den röda tråden, annars tappar du just de sent utvecklade som fortfarande har sitt kvar. Varför de så ofta faller bort visar guiden om talangutveckling i ungdomsfotbollen.
De sex reglagen i ditt motivationsklimat
”Skapa klimat” låter luddigt men är förvånansvärt konkret. Idrottspedagoger har buntat ihop de avgörande reglagen till ett minnesord: TARGET, från engelskans Task, Authority, Recognition, Grouping, Evaluation och Timing. På svenska: uppgift, självbestämmande, erkännande, gruppering, bedömning och tid. Varje reglage är ett beslut du fattar på varje träning, medvetet eller omedvetet.
| Reglage | Så bygger du ett uppgiftsklimat |
|---|---|
| Uppgift | Erbjud övningar med flera svårighetsnivåer, så att varje barn hittar en utmaning på sin nivå. Smålagsspel i stället för köer. |
| Självbestämmande | Låt barnen vara med och bestämma: välja övning, rotera kaptensbindeln, egna regler i avslutningsmatchen. Det skapar ansvar. |
| Erkännande | Beröm ansträngning och lösning, inte bara mål. Ta upp framsteg i enrum när det går, inte som offentlig jämförelse. |
| Gruppering | Sätt ihop lagen flexibelt och blandat, inte permanent ”de duktiga mot de svaga”. Samarbete före rangordning. |
| Bedömning | Mät mot den egna normen: bättre än förra veckan, inte bättre än kompisen bredvid. Behandla misstag som ett steg i lärandet. |
| Tid | Ge tillräckligt med tid att öva och prova. Häng inte ut något barn under tidspress, alla lär sig i sin egen takt. |
Reglaget med störst omedelbar effekt är erkännandet, eftersom du vrider på det varje träningsminut. Lägg medvetet märke till vad du ropar beröm för under en vecka. Om 90 procent av dina rop gäller mål och segrar sänder det en tydlig resultatsignal, oavsett vad du predikar i övrigt. Flytta hälften av berömsropen till ansträngning, modiga beslut och rena lösningar. Hur du gjuter det i tal till laget och i halvtid utan att fastna i floskler visar guiden om lagsnacket före match.
”Men vi vill ju vinna”
Den vanligaste invändningen från ambitiösa tränare lyder: ”Allt gott och väl, men vi spelar om poäng, vi vill gå upp.” Rimligt. Ett uppgiftsklimat är uttryckligen inte motsatsen till att vilja vinna. Det är bara en annan väg dit. Den som blir en aning bättre varje vecka vinner med tiden också fler matcher, fast som en följd av utvecklingen och inte som enda mått.
I Sverige märks det extra tydligt vid 13-årsstrecket. T.o.m. 12 år finns ingen tabell att gå upp i, så invändningen har helt enkelt inget att hänga upp sig på. Från 13 år finns den. Då visar det sig om utvecklingen var ett verkligt val eller bara följde av att ingen räknade poäng.
Skillnaden syns tydligast i förlusten. Ett resultatorienterat lag som förlorar 0–4 är knäckt, eftersom det enda målet missades. Ett uppgiftsorienterat lag tar med sig tre saker ur samma match som ska gå bättre nästa vecka. Över en säsong är det skillnaden mellan ett lag som mentalt kliver av efter den tredje tunga matchen och ett som stannar kvar.
Konkret betyder ”tävling utan resultatpress” till exempel: alla får rättvis speltid, även den svagaste, eftersom utveckling bara sker med minuter på planen. Hur du genomför det rent praktiskt och förklarar det för föräldrarna står i guiden om rättvis speltid i ungdomsfotbollen. Just den praktiken är ett levt uppgiftsklimat: den säger till varje barn att det hör hemma här och får bli bättre, oavsett ställningen.
Ingenstans prövas det så hårt som på en cup. På en enda dag staplas resultat, tabeller och slutspelsmatcher på varandra, och frestelsen att bara spela på pokalen är som störst. Det är precis här ditt klimat visar sig: om du släpper fram alla även i den tredje gruppspelsmatchen, eller lämnar de svagare utanför så fort det blir jämnt.
Din självcheck inför nästa träning
Motivationsklimatet vrider du inte om med ett flammande tal, utan med många små beslut över veckor. Tre av dem kan du genomföra redan på nästa träning:
- Räkna ditt beröm. Lägg märke till vad du ropar för under ett pass. Flytta hälften bort från mål, till ansträngning och modiga beslut.
- Byt ut den första frågan. Efter nästa match frågar du inte ”vann ni?” utan ”vad gjorde ni bättre i dag än förra veckan?”.
- Bygg in ett val. Låt barnen bestämma något själva i en övning. Ett litet mått av självbestämmande räcker för att väcka ansvar.
För att bedöma ditt eget klimat ärligt, gå igenom självchecken längre ner: två till tre ja-eller-nej-frågor per TARGET-reglage. Den som kryssar mer än en handfull ärliga ”nej” vet direkt var nästa reglage sitter.
Det här klimatet kan du bygga in redan i planeringen av cupen. Ett spelschema som ger varje lag rättvisa speltider och ett lugnt upplägg tar bort resultatpressen från dagen från början.
Planera min cup rättvist och utvecklingsinriktatGratis och utan registreringSjälvcheck att ladda ner
De sex TARGET-reglagen som en utskrivbar självcheck för din träning: två till tre ja-eller-nej-frågor om uppgift, självbestämmande, erkännande, gruppering, bedömning och tid, plus plats för de tre omedelbara åtgärderna.
Motivational Climate Self-CheckThe 6 TARGET levers for your trainingLadda ner PDFLäs vidare på AreaCopa
- Svåra föräldrar i ungdomsfotbollen: dämpa resultatpressen från sidlinjen.
- Lagsnacket före match i ungdomsfotbollen: vad du säger i omklädningsrummet, utan floskler.
- Talangutveckling i ungdomsfotbollen: varför sent utvecklade behöver ett utvecklingsklimat.
- Rättvis speltid i ungdomsfotbollen: rättvisa speltider som ett levt uppgiftsklimat.
